Ni gör så fel... ÅH.

 
Kära trogna läsare som fortfarande är kvar här och läser, ni är ju bara för underbara. Har inte bloggat på länge (Miss.E) för att jag har haft mycket och ta i, men nu drar jag igång igen och hoppas att Miss.I hittar tillbaka hit igen så småning om!

Till dagens ämne: Kroppstyper!
 
Har ni tänkt på en sak? Vi människor ser så olika ut och det är nog sant, när dom säger att varje individ är unik i sig Men jämt ska media ställa till det genom att måla upp ''deras'' bild av hur människor ska se ut.
Här är en typisk bild som media jämt målar upp. Man ska vara så smal som möjligt nästan så smal så att man blir undernärd!
Min personliga åsikt är att det inte är fint att vara såhär smal. Men naturligt smala personer som kanske inte kan gå upp i vikt (ta inte åt er) för jag riktar inte detta till er.
Vill inte offentliggöra någon men jag har sett hur svårt det är för en person som är smal att vilja gå upp i vikt, det är lika svårt för en ''större'' person att gå ner i vikt.
 
Hur som helst tycker jag inte att ni ska falla för den här ''ideal'' bilden av hur man ska se ut, för att det ska man inte. Man ska se ut så som man vill se ut. Unik.
 
Jag önska att media kunde ha modeller i alla olika storlekar..Vissa av er kommer nog tänka men vad tänker du med, det går ju inte!
Det kanske inte kommer gå då det kommer se helt huller om buller ut i (mode) tidningarna men det jag försöker få fram är att det är så verkligheten ser ut. I verkligheten är inte alla smala eller kurviga.
 
Vi är överviktiga, har fetma, vi är tjocka, smala, har gigantiska bröst, ölmage, plattrumpa, breda höfter och listan kan göras oändligt lång.
Därför vore det bra om media kunde förtydliga det och ja, jag ska medge att det bättrats sen bloggen startade men inte tillräckligt.
Lär dig älska din kropp precis som den är trots att vi har ett galet media konstiga ideal. (Lättare sagt än gjort kanske)?
Men tänk så mycket din kropp kan utföra precis som den är.
 
xoxo, Miss.E
 

Sådär ja.

Ska börja ta bloggningen mer på allvar här framöver eftersom att vi faktiskt har kvar läsare och endel klagar ju faktiskt haha söta ni är.
xoxo, miss.E
 
pssst...glöm inte att kolla in den här bloggen: : http://villemo.webblogg.se

Orkar du inte stå och fixa håret på morgonen?

Jag vet att det är oerhört jobbigt att gå upp på morgonen för att fixa sig iordning för att sedan bära av till plugget. Och en av de jobbigaste sakerna jag vet är att fixa håret så att det faller på plats och när det är ont om tid innan bussen ska gå är det helt hopplöst. Men så en dag när jag skulle leta efter stora tofsar till håret så fann jag en hårklämma som räddade livet på mig!
Och följande mornar så var det bara att exprimintera mig fram tills jag hittade något snyggt att göra med klämman och det bästa av allt är att man sparar så mycket tid eftersom att det går så himla snabbt och så får man en liten sommarkänsla ibland självklart beroende på hur du själv matchar kläderna med håret.
 
Ett exempel:
 
Väldigt fint, enkelt och man spar tid! Så tjejer det är mitt tips ifall ni har ont om tid någon dag eller bara kanske inte orkar lägga ner så mycket tid på håret på morgonen.
 
xoxo, miss.E

kommer du älska om... part.2

''Svenskan kändes som tusen år, fan vad skönt att vi slutar efter lunchen'' sa Binta med munnen full av mat, jag nickade som svars och såg mig runt i matsalen efter Loke, men fick ingen syn på honom och petade istället i skollunchen medan Binta fortsatte prata på om hur fettigt hår hon fått på sistone och när hon snattade ny adidas tröja. Lika ointresserat fortsatte jag att lyssna vidare tills jag tillslut sa något för att få slut på allt hennes skrytande. ''Jag gillar Loke.'' sa jag med en lekfull blick. Binta tittade på mig med stora ögon och sa ''klart jag vet att du gillar honom.'' ''Inte gillar, gillar Binta. Jag gillar verkligen honom.'' ''Du menar som i... Att älska?'' Frågar hon nyfiket. Jag nickar och hånler lite. ''Jag vill verkligen att det blir vi, men vet inte hur jag ska ta första steget'' sa jag med en nedlåtande röst. ''Tror du att du skulle kunna fixa ihop något Binta? Något seriöst kanske?'' Binta ryckte på axlarna och tuggade hennes mat i tystnad. Hon tittade på mig då och då och jag funderade på vad som snurrade i hennes huvud. ''Jag drar.'' sa jag till Binta och reste mig upp, hon tuggade allt snabbare och snabbare för att försöka säga något men jag skyndade mig iväg mot disken för att lämna av talriken. Påvägen ut tog jag en bit hushållspapper och torkade mig runt munnen och slängde det efter mig på golvet och gick mot matsalens utgång. Jag vred lite på huvudet med hjälp av halsen för att försöka få det att knäcka till en bit där bak i bakhuvudet men inget litet knäck hördes. Stirrandes rakt ner i golvet kollade jag varje fotsteg jag tog för att fördriva tiden lite, ingen hade kommit ut från matsalen ännu. Ensam i skolans cafeteria stod jag och fundera på om jag skulle gå tillbaka till matsalen istället för att vara ensam här. Men som den latmask jag är så stannade jag kvar. Höger foten böjs upp så att jag nästan står på tå samtidigt som jag drar den bakåt och gör likadant med vänster fot. Jag moonwalkar mig precis som the king of pop. M.J päväg till en av bänkarna i cafeterian. Jag slår mig i lugn och ro ner och lutar mig mot väggen. Jag sluter sedan ögonen sakta i en mjuk och försiktig rörelse och andas in ett djupt andetag innan jag hör en  röst nynnandes i någon sång jag inte kan tolka riktigt ordentligt förutom ''uhm nanana. Jag öppnar upp ögonen snabbt för att markera mitt rivir på bänken mot den som gick mot mig. ''Pollyanna har du cigg?'' säger Pontus med en retsam röst och ser lite ängslig ut i blicken. ''I skåpet, men glömde nyckeln hemma'' svarar jag med en så vänlig röst som möjligt för att försöka döda den pinsamma stelheten mellan oss. ''Helvete då Polly, tja, Loke äter ju fortfarande som en jävla snigel kan jag sätta mig ner?'' Jag reser mig upp raskt ser honom i ögonen en sekund eller så, ''kom vi går ut istället, vi slutar ju ändå nu.'' Utan att säga något går han vid sidan om mig och vi går ut från entrén. Det slog mig två sekunder att jag kanske borde väntat på Binta, men hon väntar ju aldrig på mig så skitsamma tänkte jag medan vi vandrade ner för en lång nerförs backe mot Fluralvägen 22 där jag brukar sitta för att lägga tankarna i ro. Under prommenadens tid så sägs inte så mycket och åter igen börjar hjärtat att dunka inom mig och pumpa ut blodet i kroppen. Jag känner hur blodet arbetar från hjärtat ut i fingertopparna och stirrar länge på de och nån gång då och då på Pontus som mest stirrar ner i marken medan vi går. Tänk att här går jag, tillsammans med Lokes bästa polare på väg till mitt och min bästis Bintas chillställe där vi får tankarna i ro. Tänk om Pontus ändå varit Loke, om han ändå varit Loke. ''Vänta'' säger jag och böjer mig ner för att knyta skosnörerna och tittar på Pontus som tittar på mig. Han tittar inte bort utom fortsätter stirra in i mina ögon ända tills jag generat vänder bort ansiktet. ''Du har fina ögon, typ hazel eyes'' säger han och ler åt mig. Fundersamt ett tag stirrar jag på honom och får fram ett blygt ''tack.'' Åter igen börjar vi gå igen och vi har passerat klart ner för nedförsbacken då hjärtat börjar pumpa ännu snabbare. Jag tvekar lite innan jag tänker ställa min fråga till Pontus men tillslut säger jag den för att bryta tystnaden. ''Du Pontus... Vi har ju gått i samma klass sedan sjuan. Du, jag och hela klassen. Hur kommer det sig att du börjat prata med mig nu när vi börjat första terminen tillsammans?'' Hans ansikts uttryck förändras till något allvarligare och det är tyst en stund innan han tillslut säger något. ''Jag vill ha en ny start med alla i klassen och speciellt dig.'' Jag känner ett tomt litet slag i magen och som om det är någon slags klump växa inom mig. Jag stannar upp och tittar på honom ''något speciellt med mig?'' Tankarna for genast runt i mitt huvud, hur kan det vara något speciellt med mig? 170centimter lång, långa ben, platt mage, inte så speciellt runt ansikte men ändå äppelformat. Pontus plockade en lock i håret på mig och snurrade den lite med fingrarna, precis som jag dagdrömt om att Loke ska göra på mig i håret. Hjärnan sa åt mig att säga ifrån, men hjärtat sa att jag borde låta han fortsätta.
''Polly...'' Började han och tog sedan en kort paus, släppte locken i håret och fortsatte. Jag kände hur hjärtat verkligen pumpade nu, och hur pulsen steg. Vad skulle han säga, om mig?

''Jo..'' Fortsatte han. ''Polly, jag tror jag är kär i dig.''

Yes, det var part 2. Nu skriver jag delarna verkligen som parter och inte en strömmande text (som jag vanligtvis skulle göra.) Ska även försöka blogga mer vanligt. Kom ihåg: detta är en av de ''sämre, snabb historierna jag skriver nu.
xoxo, miss.E

kommer du älska mig om... part.1

Förlåt för väldigt dålig bloggning från mitt håll, för att försöka minska på det ska jag börja med en liten berättelse som jag och miss.B kommit överrens om. Den heter ''kommer du fortfarande älska mig om...''

Solens strålar tränger in genom mina tunna vinröda gardiner och lyser starkt på mitt bleka ansikte. Jag känner en varm och härlig känsla i kroppen och öppnar upp ögonlocken försiktigt och sträcker ut mina långa armar. Idag blir det en bra dag tänkte jag för mig själv medan jag fortfarande låg kvar i sängen och sneglade lite över den bruna byrån där den rosa hund klockan hänger. Tjugo över åtta visade klockan, helvete. Jag får inte bli sen igen, jag kastade mig ur sängen i all hast för att försöka komma inte allt för sent till skolan. I flygande fart slängde jag mig upp på den bruna byrån och drog ur det snabbaste jag kunde hitta, ett par svarta jeans och ett vitt linne till det plockade jag också ett par underkläder. Jag fumlade lite bland underkläderna tills jag valde den nya behån, en röd med svart spetts på och fyllde utrymmet som inte fylldes ut av brösten med strumpor jag placerade under brösten så det skulle framhävas som ett bröstlyft. Drog linnet över huvudet och kollade mig i spegeln bredvid byrån för att se hur det såg ut. Precis som jag ville ha det. Stora, runda, fasta bröst. Kammade igenom håret med borsten och kladdade på lite smink hur som helst i ansiktet, på med ett par skor och så gick jag ner för trapporna för att gå mot dörren. Slängde in en blick i köket för att se om Edon satt i köket med morgonkaffet och dn tidningen rakt upp i näsan på honom, men inte idag. Jag ödslade inte mer tid på att fundera om varför han inte satt där så jag skyndade mig ut genom dörren, låste efter mig och gick iväg mot skolan. Jag kännde hur den lätta vinden blåste i håret på mig och hur solens strålar sken rakt i ansiktet på mig, precis som imorse. Solens strålar strålade på mig längst den öde väg jag gick, det var verkligen min dag idag.
Jag var så inne i mina egna tankar längst vägen att jag inte tänkt på att jag nästan var framme vid skolan. Jag ville ju inte komma mer sent än vad jag gjort, så jag tog upp farten lite mer och slö jogga in genom entren, upp för stentrappan och sen höger mot 1Ds korridor. Jag öppnade upp den sega korridorrs dörren och rös ännu en gång när jag hörde det gnisslande ljudet från dörren. Jag stoppade ner händerna i fickorna på jeansen för att leta reda på skåpnyckeln innan jag var framme vid skåpet men kunde inte hitta den, jag måste glömt den hemma. Tungt suckade jag för mig själv och gick mot klassrums dörren utan matrial. Jag satte örat vid klassrums dörren och kunde höra en massa röster prata i högton. Jag tog ett djupt andetag och knackade på dörren, rösterna dämpades och fotsteg närmade sig dörren. Försiktigt öppnade Elma dörren och såg på mig med en sur min. ''Kvarsittning kvart över fyra, no salen.'' Jag nickade henne till svars och steg in i klassrummet, vi hade svenska och diskuterade boken vi läst i smågrupper. ''Nåväl, åter gå till diskutionen'' sa Elma och började sortera papper framme vid katedern. Binta viftade med armen och sa ''Polly kom och sitt med oss!'' Jag sneglade lite på henne och satte mig ner i gruppen och försökte hoppa in i diskutionen men tappade snabbt fokus på samtals ämne och höll i stället ögonen på Loke, som satt precis framför mig. Tankarna gick över till ett dagdrömmande där det bara var jag och Loke och han höll min hand och sa att han älskade mig. Han petade lätt i håret och sa att jag var så fin, så vacker. Och lika generad varje gång viftade jag bort det med att säga att han var den fina och det var han. Lokes chocklad bruna hår och hans gröna ögon kunde få vilken tjej som helst att smälta inombords. Hans varmtonade hud fick han att se mjuk och gosig ut tillsammans med hans raka uppnäsa i ansiktet. Hans mjuka, fylliga och helt perfekta läppar för en kille, kunde verkligen få det att vattnas i munnen. Väl inne i mitt hopplösa dagdrömmande känner jag en klapp på ryggen och återvänder tillbaka till verkligheten, kvickt vänder jag mig till Binta eftersom det måste var hon, det kom från vänster sida, där hon sitter. ''Vad?'' Frågar jag henne och hon tittar på mig med en flinande min. ''Polly, han vet att du kollar.'' Jag vred huvudet framåt för att i smyg se om Binta talade sanning och det gjorde hon. Lokes och min blick möttes i en sekund, vilket kändes som en evighet och jag kunde se hur hans ansikte började bli rött. Jag vände bort blicken och stirrade på den ljusbruna bänken och försökte att inte dö. ''Ta det lugnt'' hörde jag Binta viska till mig, jag nonchalerade det och kände hur hjärtat inom mig dunkade och pumpade blod genom kroppen.
Yes, detta var första parten. Den går lite segt fram men håll ut. Kan börja förklara vad den handlar om.
Pollyanna är inte speciellt populär och behandlas ofta som luft i skolan när hon inte är runt Binta. Binta är Pollys bästavän och Binta är en av de populäraste tjejerna på skolan som alla vill hänga med. De går första terminen i första ring på linjen samhälle inrikting samhälle.
Polly bor tillsammans med hennes mamma Lily som väldigt sällan är hemma på grund utav jobbresor hon gör med jobbet och med hennes nyblivne plast pappa Edon som väldigt sällan är hemma på dagarna eftersom han jobbar nattskift. Dessutom bor hennes cancer sjuka mormor tillsammans med de sen fyra år tillbaka sen hon vart diagnotiserad med ärftlig cancer.
Polly är också jättekär i en kille som heter Loke som går i hennes klass och Polly känner sig som en idiot eftersom hon vet att hon aldrig kommer få honom. Men det Polly inte vet är att Loke känner precis likadant...
xoxo, miss.E

Tankar som flygt fel?

Idag när jag precis klivit av bussen såg jag en tjej som var väldigt väldigt stor och hade på sig en kort klänning nu i vädrets hetta. Jag har lagt in en sorts regel som är lite mer ''never look twice.'' Så kollar jag på folk kollar jag oftast så länge jag tycker att jag ''behöver'' och sen är det inget mer med det. Tänk om andra folk kunde tänka så också, istället för att ge värsta blick(arna). Men åter igen till tjejen, klänningen hon hade såg inte så lovande ut just på henne och hon fick nästan olovligt många blickar på sig (som säkert var negativt menat) men när jag såg henne fick jag ett leende på läpparna faktiskt. Jag vart glad utav att se att hon vågade vara sig själv och inte brydde sig, hon hade en keps på huvudet där det stod ''take a picture it'll last longer.'' Jag fortsatte att le och hon log tillbaka, precis som om vi var vänner men ändå två främlingar. Det vart liksom som ett länkande så tänk så mycket blickar kan betyda. En blick kan säga mer än tusen ord, så använd dina blickar klokt.

till er långa tjejer!



Till alla långa tjejer där ute! Sträck på era ryggar!

Var stolta över att ni är långa!

Vem säger att du inte kan gå i klackskor för att du är för lång?

Det är som att säga att en kort tjej inte kan gå i platta skor för att hon är för kort?

Act like a lady, think like a boss.

xoxo, miss.E

Kolla hit tjejer!

Tänkte ta och prata lite om magar eftersom jag vet att många tjejer har ''komplex'' med deras magar och hur de ser ut. De flesta strävar efter att ha en platt mage så att det nästan ser ut som att man har ett sixpack kommande. Men varför alla dessa komplex?
''Min mage är så jävla ful.''
'' Min mage är så fet. ''
'' Min mage har så mycket fett på sig. ''
'' Åh, jag önska att min mage var mindre. ''
Trivs du inte med din mage och vill ha den platt så finns det bara ett sätt att göra och det är att införa en förändring.
Sluta inte äta dela upp måltiderna, ät ofta men i små mängder. Försök träna regelbundet som miss.B sa, det mår du bra av! Som jag sagt tidigare... Som i allt annat så tar även det tid att få platt mage.
Kom ihåg att det är din mage som säger till först när du får fjärlilar i magen när du ser någon du haft ögonen öppna på, när något inte känns rätt, när du är mätt (känslan som de flesta barn aldrig någonsin känt) och en dag, en väldigt vacker dag kommer din mage att finnas där för dig och hjälpa dig sätta ett liv till jorden som kommer att växa inom dig.
.
xoxo, miss.E

Till er från oss.


xoxo, miss.E

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu