''Svenskan kändes som tusen år, fan vad skönt att vi slutar efter lunchen'' sa Binta med munnen full av mat, jag nickade som svars och såg mig runt i matsalen efter Loke, men fick ingen syn på honom och petade istället i skollunchen medan Binta fortsatte prata på om hur fettigt hår hon fått på sistone och när hon snattade ny adidas tröja. Lika ointresserat fortsatte jag att lyssna vidare tills jag tillslut sa något för att få slut på allt hennes skrytande. ''Jag gillar Loke.'' sa jag med en lekfull blick. Binta tittade på mig med stora ögon och sa ''klart jag vet att du gillar honom.'' ''Inte gillar, gillar Binta. Jag gillar verkligen honom.'' ''Du menar som i... Att älska?'' Frågar hon nyfiket. Jag nickar och hånler lite. ''Jag vill verkligen att det blir vi, men vet inte hur jag ska ta första steget'' sa jag med en nedlåtande röst. ''Tror du att du skulle kunna fixa ihop något Binta? Något seriöst kanske?'' Binta ryckte på axlarna och tuggade hennes mat i tystnad. Hon tittade på mig då och då och jag funderade på vad som snurrade i hennes huvud. ''Jag drar.'' sa jag till Binta och reste mig upp, hon tuggade allt snabbare och snabbare för att försöka säga något men jag skyndade mig iväg mot disken för att lämna av talriken. Påvägen ut tog jag en bit hushållspapper och torkade mig runt munnen och slängde det efter mig på golvet och gick mot matsalens utgång. Jag vred lite på huvudet med hjälp av halsen för att försöka få det att knäcka till en bit där bak i bakhuvudet men inget litet knäck hördes. Stirrandes rakt ner i golvet kollade jag varje fotsteg jag tog för att fördriva tiden lite, ingen hade kommit ut från matsalen ännu. Ensam i skolans cafeteria stod jag och fundera på om jag skulle gå tillbaka till matsalen istället för att vara ensam här. Men som den latmask jag är så stannade jag kvar. Höger foten böjs upp så att jag nästan står på tå samtidigt som jag drar den bakåt och gör likadant med vänster fot. Jag moonwalkar mig precis som the king of pop. M.J päväg till en av bänkarna i cafeterian. Jag slår mig i lugn och ro ner och lutar mig mot väggen. Jag sluter sedan ögonen sakta i en mjuk och försiktig rörelse och andas in ett djupt andetag innan jag hör en  röst nynnandes i någon sång jag inte kan tolka riktigt ordentligt förutom ''uhm nanana. Jag öppnar upp ögonen snabbt för att markera mitt rivir på bänken mot den som gick mot mig. ''Pollyanna har du cigg?'' säger Pontus med en retsam röst och ser lite ängslig ut i blicken. ''I skåpet, men glömde nyckeln hemma'' svarar jag med en så vänlig röst som möjligt för att försöka döda den pinsamma stelheten mellan oss. ''Helvete då Polly, tja, Loke äter ju fortfarande som en jävla snigel kan jag sätta mig ner?'' Jag reser mig upp raskt ser honom i ögonen en sekund eller så, ''kom vi går ut istället, vi slutar ju ändå nu.'' Utan att säga något går han vid sidan om mig och vi går ut från entrén. Det slog mig två sekunder att jag kanske borde väntat på Binta, men hon väntar ju aldrig på mig så skitsamma tänkte jag medan vi vandrade ner för en lång nerförs backe mot Fluralvägen 22 där jag brukar sitta för att lägga tankarna i ro. Under prommenadens tid så sägs inte så mycket och åter igen börjar hjärtat att dunka inom mig och pumpa ut blodet i kroppen. Jag känner hur blodet arbetar från hjärtat ut i fingertopparna och stirrar länge på de och nån gång då och då på Pontus som mest stirrar ner i marken medan vi går. Tänk att här går jag, tillsammans med Lokes bästa polare på väg till mitt och min bästis Bintas chillställe där vi får tankarna i ro. Tänk om Pontus ändå varit Loke, om han ändå varit Loke. ''Vänta'' säger jag och böjer mig ner för att knyta skosnörerna och tittar på Pontus som tittar på mig. Han tittar inte bort utom fortsätter stirra in i mina ögon ända tills jag generat vänder bort ansiktet. ''Du har fina ögon, typ hazel eyes'' säger han och ler åt mig. Fundersamt ett tag stirrar jag på honom och får fram ett blygt ''tack.'' Åter igen börjar vi gå igen och vi har passerat klart ner för nedförsbacken då hjärtat börjar pumpa ännu snabbare. Jag tvekar lite innan jag tänker ställa min fråga till Pontus men tillslut säger jag den för att bryta tystnaden. ''Du Pontus... Vi har ju gått i samma klass sedan sjuan. Du, jag och hela klassen. Hur kommer det sig att du börjat prata med mig nu när vi börjat första terminen tillsammans?'' Hans ansikts uttryck förändras till något allvarligare och det är tyst en stund innan han tillslut säger något. ''Jag vill ha en ny start med alla i klassen och speciellt dig.'' Jag känner ett tomt litet slag i magen och som om det är någon slags klump växa inom mig. Jag stannar upp och tittar på honom ''något speciellt med mig?'' Tankarna for genast runt i mitt huvud, hur kan det vara något speciellt med mig? 170centimter lång, långa ben, platt mage, inte så speciellt runt ansikte men ändå äppelformat. Pontus plockade en lock i håret på mig och snurrade den lite med fingrarna, precis som jag dagdrömt om att Loke ska göra på mig i håret. Hjärnan sa åt mig att säga ifrån, men hjärtat sa att jag borde låta han fortsätta.

''Polly...'' Började han och tog sedan en kort paus, släppte locken i håret och fortsatte. Jag kände hur hjärtat verkligen pumpade nu, och hur pulsen steg. Vad skulle han säga, om mig?